Tja!

Idag så ska jag åka bort till BUP och snacka med min doktor.

Detta blev ett kort inlägg, men men.

Bilder ur resan kommer upp senare

Alla tittar på en kropp och dömmer den på en gång, har man det minsta lilla fett så blir man behandlad på ett annat sätt. Fettet på kroppen är som en tortyr för vissa människor. Det är det för mig, alla tittar på mig som att det är något fel på mig. Det är något som gör så att jag inte passar in, och det är mitt fett.

Jag tänker på min kropp varje dag, ser mig i spegeln och ser hur jag ser ut. Och när jag skulle köpa en avslutningsklänning så provade jag typ 10 stycken i den största storleken dem hade, och ingen, INGEN, av dem passade.

Förstår ni hur jag mådde där? Att åka hem ifrån affärerna och veta att jag inte fick på mig den största storleken.

Känslan när man hör alla klaga på sina kroppar. När jag gick i skolan så kunde den tjejen eller killen med den smalaste magen säga. "Åh, jag har så mycket fett, jag måste börja träna." Och så står jag dör och är typ dubbelt så stor. Fatta, tänk på vad ni säger och kolla er omkring innan ni säger nåt.

Jag hatar min kropp och jag kan göra allt för att bli smal, jag har till och med skitit i vissa måltider för att känna mig smal. Men nej, det funkar inte.

Jag kan inte ha magtröja, bikini/baddräkt, booty-shorts och tajta kläder utan att få blickar på mitt fett.

Varför jag skriver detta är inte för att få uppmärksamhet, utan att ni ska tänka på vad ni säger och skit i utseendet och kör på personligheten.